Dagen började inte alls bra, pojkarna och jag åt frukost klädde oss och hopade upp på cyklarna. Halvvägs på väg till skolan hör jag ett illtjut bakom mig, Gustav hade kört omkull med cykeln! En rejäl krasch för det var i nerförsbacke, jag cyklar ju alltid om honom då  eftersom jag har mycket större däck som rullar fortare. Så jag såg inte direkt kraschen vilket jag är liiiite glad för det är så otäckt när ens kära lilla liv kör omkull. Jag fick upp han på cykeln igen planen var att jag skulle plåstra om honom  på mitt jobb och sedan följa med honom upp på skolan. Men det gick bara en liten bit så stannade han och kräktes, nej nu bar det av hemåt. Man vet ju inte om han slagit i huvudet eller magen fast han säger att så var det inte! Mitt i omplåstringen kom sotarn, ja just det gärna allt på samma gång!

Ringer skolan, mitt jobb. Gustav skakar (chockad?), han går och vilar på soffan och ffår något att dricka, Axel fikar också. Och slutligen tar Gustav också en smörgås (BRA!). Sotarn tackar för sig och lämnar massa städning till mig. Börjar städa, pratar med svärmor och Per. Städar klart!

Iaf verkar Gustav bra nu men han är mörbultad har ont i den hand som fick värst skrubbsår. Nu ska jag dricka kaffe och sedan vika lite tvätt.