Blir sporadiska inlägg nu för tiden......

Nu i veckan känns det som alla andra varit lediga utom jag, Per och pojkarna var lediga tis - ons. Pojkarna har varit hos både mormor/morfar och farmor/Uno, de har tur det som får lov och blir bortskämda till tusen av sina mor- och farföräldrar. Tusen tack för all hjälpen.....

Annars har veckan handlat mycket om husvagnen och det är just det vi har gjort handlat......täcken, kastruller och diverse. Men nu finns det mesta så imorgon tar vi en kort tur och testar allting *längtar*

En gång har jag ridit här i veckan, det gick forfarande bra i skogen för nu hade snön sjunkit ihop och en traktor varit och kört för träd avverkas i närheten. Kolur fick ett tillfälligt tupp juck då han fick för sig att vattenpölar var farliga, så han tog små skutt över. Då jag bara skrattade och klappade lugnande på han så slutade ha småskutta. Pigg som attan var han den här gången också =)

Nu på kvällskvisten hade vi lite fikafrämmande av familjen S. de ville titta på husvagnen, Lena vill också ha, sa hon med en trulig mun till Anders!

Axel lyckades göra illa sig på tvillinggungan ute, ser inte kul ut precis i ögonvrån. Min lilla olyckskorp! Trött var han också efter en dag med mormor. Gustav grät och grät, han tyckte det var så otäckt med Axel. Båda mina pojkar är så, de sympati gråter med sin bror. Jag var också så när jag var liten, så jag vet precis hur de tänker och känner. Jag kommer till och med ihåg att jag hade hjärtklappning när jag tyckte att någon olycka var synnerligen otäck. Som när brorsan skrapade upp ansiktet utanför järnvägsstationen på såna knottriga stenplattor, jag har fortfarande svårt för såna plattor. Eller när JAG klämde fingret på en lillkusin i dörren till källaren, den händelsen upptar nästan halva min dagbok i tioårsåldern.