Idag gjorde han så att min dag kändes lättare. På väg till jobbet sitter han bak på cykeln i cykelsadeln och sjunger som han ofta gör, först de vanliga barnvisorna typ Bä, bä och ekorr´n. Men sen börjar han som en ramsa typ: Jag älskar farmor, jag älskar farmor. Jag älskar Uno, jag älskar Uno liiite.

Uno är ju farmors sambo och är ju Axels favorit, men ändå får han till det att han älskar honom lite. Ungefär som att han tror att farmor kanske blir ledsen om han tycker om Uno också, ungar är väl för gulliga.

Jag älskar mina ungar, de är det bästa som hänt mig. Vad vore livet utan de små???????????

Ikväll har vi trotsat tröttheten och varit och handlat, strykt kläder för morgondagen, duschat barn, förberett en smörgåstårta. Och Per han renoverar, kanske ska knäppa lite bilder?