Gick ju alldeles strålande precis som väntat, Axel hittade till och med en kompis att åka rutschkana med. Det var halt idag i våran djälvulsbacke och då menar jag halt a la´såpa, vände in och hämtade broddarna, i med bromsen på vagnen och så höll vi oss i livlinan för allt vad tyget höll. När brorsan och jag var små(eller tonåringar eftersom vi var 10 och 12 år när vi flyttade hit och sedan köpte Per och jag mammas och pappas hus, men det är ju en annan historia. Iaf åkte vi på den allra första vintern i huset sittandes på huk eftersom pappa inte kommit på det där med livlinan ännu. Och vi tyckte det var som helt naturligt och en skojig start på dagen, nu som 34 åring har jag lite svårt att se det ur den synvinkeln)

Efter förskolebesök en timme, stannade vi och handlade på mormors affär som GUstav säger och sedan for vi till den väntande mormorn´. Lunchade, sov ner Axel fikade och surrade en massa. Gustav var mest ute, skottade fram utelampor och trampade fram på en cykelfyrhjuling med ett slags släp till. Morfar hann vi träffa en stund då han slutade lite tidigare än vanligt, annars brukar vi mötas någonstans efter vägen på väg hem.

Ja så for vi hem då och så skulle vi upp för djävulsbacken med barnvagn och två matkassar, det var det värsta jag varit med om på länge två steg upp och ett steg bakåt, två steg upp och ett steg bakåt. Och jag vägrade sanda för jag tycker att det är Pers tur och Axel blir inte vidare glad åt att sitta i barnvagnen och titta på medans mamma springer fram och tillbaka i backen så där i middagstid. Men GUstav han skrattar när vi nästan är uppe och säger - Men det här mamma, det var det mest spännande vi gjort på länge! Ja, så kan man ju också se på saken. Själv har jag armar som en schimpans, men skam den som ger sig.

Och PER, ja Per han tar snövägen upp(alltså gräsmattan). Men varför tog du backen säger han. Grrr....kanske för att jag hade både barnvagn och två matkassar.