Igår, då jag höll Gustav hemma för han var så snuvig och det slutade med bråk och tjat hela dagen. För jag känner mig inte riktigt kurant jag heller och det var väl det som var felet, Gustav hängig mamma hängig. Jag längtade göööra mycket efter min man igår.

Och så började morgonen i nästan samma visa som föregående, då blir man en sån mamma man inte vill vara med hot, ilska och arga ögon. Usch hu jeda mig, vilken dålig mamma jag är! Men serru då är det precis som min mamma vet att räddas det som räddas kan. Hon ringde och frågade om vi skulle vara hemma och om hon och syrran fick komma och hälsa på. Jovisst, pejlade ganska snart upp vilket humör äldsta sonen var på och säger "Moster och mamma kan åka själva på barnens hus idag och fixa Axels presenter, du följer med mormor hem". Och där kom den break vi behövde imorgon ska han på sexårs, sedan är det simskola och efter det föräldramöte på förskoleklassen. Tack och lov kommer Per hem imorgon framåt kvällningen, längtar efter honom nu :)